cheerfulstories

I väntan på att tåget ska börja rulla igen skrattar jag gott åt hur ful man kan bli på bild.

För er som har aftonbladet.se som startsida har ni redan noterat att hela tågtrafiken söder om Stockholm står stilla, och jag befinner mig givetvis där. I Gnesta, av alla ställen, förresten. Men det finns äpple och kexchoklad i bistron och jag åker första klass (biljetterna i den lite mer statusfyllda kupén var billigare än de säten jag normalt brukar bre ut min häck över, that's why) vilket innebär extra plats för benen och INGA jävla pälskräk, så jag har det bra.

I min kupé finns det en rad spännande personer. En fjortis som äter på marabou sweizernöt (funderar starkt på att bege mig till bistron igen) och sitter diggandes till musiken i öronen och stampar frenetiskt med ena vänsterfoten. Funderar på om hon är väldigt nervös alternativt extremt kissnödig. Ser lite sådär plågad ut i ansiktet.

Sen har vi Det gifta paret (klassiskt), en man som pratar högt för sig själv och två stockholmskärringar som klagar utav bara fan på SJ. Jag är SÅ nära på att gå fram och skälla ut dem. Det är för bövelen inte SJs fel att en person mår så dåligt att han inte vill leva längre, och inte är det hans heller. Jag tycker inte att det är jättekul att sitta här och vänta men om poliserna lyckas rädda stackarn så kan jag sitta här hela kvällen. 

(Åååååh, nu tar fjortisen fram ytterligare en rad av chokladen. Bistron up next.)

I min kupé återfinns såklart den öldrickanden mannen också som redan är uppe i tre raggningsförsök på mig. Otur för mig ska han till Sundsvall och tycker att jag ska hjälpa honom så han kommer rätt. JIPPI-DA-JAY!  

/Emma 

Idag fyller Skövdes härligaste brutta 20 år och Systemetpersonalen gör high fives i affären. GRATTIS SNÄCKAN!

Två fina vänner, mat och några glas rosé låter som en vinnande onsdagskombo i mina öron. Tradition?

Direkt efter jobbet tog jag min halvt punkterade hoj och begav mig mot militärernas hinderbana tillsammans med två arbetarkollegor i form av Johanna och Hanna. Denna idé var det givetvis inte jag som föreslagit eftersom häva sig över olika moment och hoppa från höga höjder är något jag kategoriserar som tortyr. Men med Hannas uppmuntnrande ord i öronen (RUUUSCHA EMMA!) och med den kämparskalle jag har tog jag mig i vilket fall runt banan relativt snabbt. Och det var faktiskt riktigt kul, trots att jag stundtals kände mig som en av deltagarna i Biggest loser.

Träningsvärk imorgon, check!

/Emma

Idag, igår och under hela helgen har jag tänkt på Norge. På de bortgångnas anhöriga och på det hat som finns i världen. Jag har blivit rädd och jag har känt lättnad. Rädd för att nån jag håller kär ska vara på fel plats vid fel tidpunkt, och lättad eftersom de jag håller nära hjärtat inte var på fel plats vid fel tidpunkt.

Vad fan är det för fel på folk?

Tischa: Skövdebostäder by Grolls. Prickarna längst ner har jag själv fixat dit.
Shorts med utanpåfickor och kass passform: Björnkläder.
Sockar: Newbody.
Skor: Asics modell 2003.

Smink: Au natural.
Hår: För att få det sådär flott och härligt har jag inte smörat håret med bregott vilket vore det mest troliga alternativet. Jag har haft matkrig med donkenhamburgare under lördagens natt och därefter inte tvättat det.

Så såhär har jag sett ut idag. Nej, just det ja, det är sähär fräsch jag sett ut i en månad nu. OM jag får ragg på jobbet! 

/Emma

"Mum, who is she?"

Hilarious!

1. Jag slipper raka benen.
2. Det är otroligt skönt att ha på sig detta plagg. Så nära gå-naken-känslan du kan komma i dessa fodralklänningstider.
3. De är snygga. Obviously. (Många killar håller inte med om detta men det beror på att de saknar smak.)
4. Det är svårt att se tjock ut i dessa luftiga saker.
5. Jag riskerar aldrig att visa rumpan när jag böjer mig ned.


/Emma

Det här blir det tredje inlägget i rad som jag bloggar om fika, men så ingår det också i begreppet "mat" vilket är det jag för tillfället verkar tänka mest på. Idag var det min gamla kollega, Dr Phil och vän Alma som stod för sällskapet och det var skönt att få ventilera sig lite då vi inte setts på ett tag. 

Dagens fikareflektion: Du spenderar förmodligen lite för mycket tid på en uteservering om personalen vet exakt vad du vill ha (chailatte med laktosfri mjölk) innan du ens öppnat munnen.  

/Emma

Den här veckan är det dags för jungfruarna att firas och både jag och min arbetskollega Johanna har namn som har en plats i den mest östrogenfyllda veckan på året. Vi tänkte därför liva upp stämningen lite på jobbet genom att bjuda på namnsdagsfika på en vanlig onsdag.

Jag har alltid varit relativit bra på att baka om man jämför med mina kunskaper i att laga mat. Att slänga ihop lite Rocky Roads trodde jag därför inte var något problem men ack så fel jag hade.

Det hela började med att jag inte hittade något recept och handlade därmed på måfå (big no-no). När jag sedan börjar tillaga möget dimper funderingen är inte detta julgodis? ner till hjärnbalken och jag börjar också ifrågasätta vem som egentligen gillar marshmallows. Luft och socker liksom, ingen wow-kombo direkt. Baksjälvförtroendet ligger alltså i bott när jag börjar Rocky Road-processen och hade det gått att komma längre ner än botten hade självförtroendet befunnit sig där när jag hade mixtrat färdigt med ingredienserna. Som ni ser på bilden verkar det nämligen som om någon har.. spytt upp choklad (vilket är det troliga fallet att folk faktiskt gör om de smakar på skiten), så det vart inte bättre än att jag fick börja om och baka något helt annat.

Vill ni ha en detaljbeskrivning på hur man absolut INTE ska gå till väga är det bara att kommentera nedan!
/Emma

 

Hallå där kött och blåbär! Sedan jag yttrade några ord senast har Sveriges damlandslag både skämt ut sig själva mot Japan och tagit VM-brons, och jag själv har hunnit gå från gult hår till råttfärgat.

Helgen som var spenderade jag i nollåttornas paradis tillsammans med släkten. Jag åt gott, sov igen alla timmar jag försummat framför datorn, badade i 17-gradigt vatten, tittade på färjor och kastade sten i vattnet. Skärgården levererade, i vanlig ordning.

/Emma

Filmen alla snackar om var lika magisk som Max var ful i sina 3D-glajjor. Ni som inte sett den - ta upp er lata arslen ur solstolen och gå och SE DEN!

Ps. Hur nice vore det inte om de hade gjort om brillorna till riktiga Harry Potter-glasögon? Veckans samtalsämne på jobbet den gångna veckan.

/Emma

Efter en vecka i mitt älskade Varberg har jag nu kommit hem och därmed bytt upp mig från tält till hus, luftmadrass till säng, från de offentliga toaletterna till min egen men trots denna uppsving kan jag inte säga annat än att jag saknar det! Saknar att krypa ner i sovsäcken på kvällarna med raggsockarna och tjockkläderna på, att stoppa i öronpropparna för att dämpa ljudet av pappas snarkningar, att samsas om 10 kvadratmeter tillsammans med familjen och känna lugnet som jag inte finner på någon annan plats! Jag älskar med andra ord att tälta med mina knasiga men underbara familj i denna fantastiska stad!

//Svennisen


   

Min mage har beslutat sig för att göra revolution och har därmed startat tredje världskriget. Jag försöker vifta vit flagg genom att inte bara sluta med laktosfria matvaror utan även att göra födan helt glutenfri. För er vanliga dödliga som inte har en uppfuckad mage innebär detta att jag inte får käka bland annat

Mackor (finns fritt från gluten men smakar nästan lika illa som kaviar)
Ben&Jerry's
Pannkaka
Bullar
Kex
Kladdkaka (oh buddha, help me out!)
Cheesecake

..och rätt så mycket mer. Lägg därtill att jag måste dricka tranbärsjuice i ett par dagar och smaklökarna jublar utav bara fan. Nu skulle man kan se detta som en förtidig undergång av jorden men icke! Nu, när jag inte får proppa i mig det som jag till stor del lever av, har jag äntligen en chans att nå beachform tjugohundra..nitton i alla fall? Inget ont som inte för något gott med sig!

Jag har begåvats med de underbara generna att jag näst intill aldrig blir bakis, men även fast jag inte sitter med huvudet i hinken så känner jag inte direkt för att springa ett par mil. En solstol, en Amanda och en pool är mer my idea of bakishäng.

/Emma

Tipspromenad är inte bara något för pensionärer med extra stort intresse för långa skogsvandringar och frågor det är mer lotteri än kunskap om man får rätt på, utan också ett sätt att börja en förfest på. Vi hade frågor som "vem är mest uthållig?", "vem suger bäst?" och "vem är bäst blowjob?" (säg den sista frågan med lite invandrarfeeling och det låter rätt kul) och när frågorna var besvarade var det dags för lite käk och roliga påståenden om varje person. Sjukt kul att höra alla anektdoter!

Första tävlingen "vem har störst garage?" var nog den vi fick mest roliga bilder på skulle jag utan att göra en jättevild chansning tippa. Vann gjorde Andreas och ni kan inte missa vem det är med tanke på att han bär Skövdes nöjdaste leende en fredagkväll.
  
Lekarna fortsatte och hade man inte kul tidigare så fick man det garanterat nu. Jag hade kryssat i mig själv som vinnare i alla grenar jag ställde upp i och det var väl ett sådär smart val nu i efterhand med tanke på att jag bara vann två av fem tävlingar. Jägarvilan tog jag hem (thanks buddha for gamla fotbollsmuskler) medans jag helt klart tog jumboplatsen i the blowjob-competition. Men att stå med ansiktet i din gamla barndomskompis skrev och försöka blåsa upp en ballong gick helt enkelt inte, jag låg mest på golvet och dog lite av skrattkramper. 

Kvällen/natten fortsatte sedan med dans och mer påfyllning till urinblåsan. Vi avslutade kvällen med en utgång där Jonna sjöng (SJÖNG!) in oss gratis på Husaren! Hon kan den där tjejen alltså! Väl där träffade jag på några man absolut INTE vill hänga med på krogen; päronen. Naturliga instinkten var att ducka alternativt fly fältet fort som fan, men mamma har något sjätte sinne så hon känner av om das kiddos befinner sig inom den närmsta 100-metersradien så hon upptäckte oss innan vi så mycket som hann säga FYRA FISHERMANSHOTS, TACK! Som tur var ringde pappas mat- och sovklocka så de for hem relativt snabbt ändå. 

Summa summarum: Fett nice kväll som hade det mesta. 

/Emma
  

Gårdagens citat stod jag själv för då jag efter att jag fått reda på att jag ska vara med i "blowjob-tävlingen" där man ska blåsa upp en ballong i brallan på sin medtävlare (inte alls konstig lek, för övrigt) kläcker ur mig

AAAAHMEN DET HÄR KOMMER JAG JU SUGA REJÄLT PÅ!

Fail:
*Almedalsveckan. Det enda dom pratar om på radio och jag spyr på möget. Hör jag en tradig politikerröst till och jag önskar av hela mitt hjärta att öronen hade vaxproppar utan dess like.
*Att inte ha semester när mestadelen av kompisgänget har det.
*Moggisar som är med i radio! Herrejösses, idag var det en stackars jävel som inte kunde få ragg och nån idiot från skogen kommer med förslaget att han ska prata med bruden som står bredvid honom i baren. POW-CHICA-POW! För den har man ju inte kört tidigare. När man hånat klart det första förslaget ringer det in en annan nisse och kläcker ur sig den världsomspännande idén att man kan le och titta folk i ögonen. Men vad fan tror du han har gjort tidigare då? Gått runt och sett bitter ut med blicken ner i golvet?
*Att fredagsflörten var en tjej..
*Falukorv.

Hurray:
*HeyTell. Åh, vad jag önskar att det var jag som kom på denna helt glasklara app. The walkie talkie is back in town!
*Vädret. När uret slår fyra och jag checkar ut för dagen passar solen på att checka in.
*Bio-date till HP är kirrad!
*Att jag har Skövdes roligaste jobbarkompisar som jag dessutom ska äta ute med imorgon.
*Grannyra!!
*Hela familjen är hemma för en gångs skull så jag slipper ha monologer med mig själv vid middagsbordet.
*Om en vecka drar jag upp till stockholms skärgård för att bara göra ingenting.
*Att det är mer plus än minus!

/Emma
   

Systrarna Sandén hedrade mig med ett besök denna kväll för att planera något så underbart som en bolmörtsvägenreunion. Jag är uppväxt på världens i särklass bästa gata där alla har hängt med alla, och på fredag då spektaklet ska gå av stapeln kommer gäster födda mellan 1986 och 1994 att deltaga. Hur fantastiskt? Jag och mina partykompanjoner har planerat lekar och att supa alla under bordet så räkna med en kväll utöver det vanliga.  

Över en natt sadlade jag om från dagisfröken till fastighetsskötare (=städare, men det låter inte lika flashigt), så nu delar jag och tösabiten ovan arbetsgivare. Kroppen har inte redigt vant sig vid mitt karriärbyte så både rygg och armar ömmar, och mina naglar som alltid varit hard as hell har beslutat sig för att bryta sig ner till nagelbandsträsket.

Nu ska jag göra matlåda till imorgon! Vad det blir? Cous-cous och falukorv, för fjärde gången i rad. Det tär på en att inte ha päronen hemma!

/Emma

En dag försent gjorde vi vardagen lite roligare och firade Fourth of July med american pancakes och en massa bär. YUMMIE!

Om en vecka har årets film premiär och jag har ingen att se den med. Min trogna Harry P-groupie befinner sig i Smögen för att jobba (läs festa) och alla andra homies tycker att min future husband har lika högt intressevärde som en vandrande pinne. Så finns det någon vacker liten själ i Skövde som vill spendera ett par timmar i biomörkret (oj, vad kontaktannons-aktig jag lät nu) så vet ni var jag finns!  

/Emma

Mamma: Hej min snutt! Här i Helsingborg skiner solen så vi har legat på stranden i tre timmar! Ikväll spelar Robyn här också! Hur mår du?
Jag: Kul för er! Jag luktar sopor och har sönderslitna händer.. 

Igår gjorde vi något så fantastiskt som att spela volleybollturnering. I spöregn intog vi planen och vi slängde oss, introducerade våra ansikten för sand, kämpade, fick bollar i huvudet och skämde ut oss lite lagom. Blimey, vad roligt det var!

Som gammal fotbollsspelare märkte man verkligen hur understimulerad tävlingsmänniskan i en var, för jäklar vad man saknar det här med att vinna. Under året som gått har jag inte gått i skolan och alltså inte tävlat i att vara bäst på alla prov, och jag har inte hållit på med någon sport så jag har inte kunnat få ut lite tävlingscravings där heller. Så även fast denna turnering kunde gått lite bättre så var det sjukt gott att få vara lite nervös, laddad och bli lite halvförbannad när man förlorade. Vinnarskallar, tror jag vi kallas.

/Emma

Nu är det bokat och klart! Jag och Svennemannen ska i höst dra och göra Asien osäkert. GAAAH!

För säkert den 18e helgen i rad sitter jag nu och laddar för utgång. Tragiskt, tänker säkert vissa av er. Ni tänker så ni, tänker jag tillbaka. Jag är tjugo år och befinner mig på toppen av mitt liv, och då vore det ju mer sorgligt att INTE gå ut och ha roligt resonerar jag. Sen ska det inte gå till överdrift, så vita veckor väntar runt hörnet!

Ha en bra kväll, kiddos!

Imorse tänkte jag skriva ett inlägg om vilken pissig fredag detta var. Ingen sol och när jag skulle upp och springa på berget så möttes jag av en stor samling av de som står högst upp på min ogillalista; hundar. Det var tydligen någon form av möte där Skövdes alla hundägare (de stackars jävlarna) inklusive deras hundkräk skulle ha picknic, bajsa eller vad man nu gör när man har hundmöte. Ödets ironi, tänkte jag och började springa. Men efter ett par kilometer hände det som står som nummer två på min tillfälliga ogillalista; att bli omsprungen. Okej om man blir det av en 25-årig, vältränad kille som har som mål att springa New York Marathon, men den här blonda saken var säkert 35 och var klädd i rosa från topp till tå. Ja, ni hörde rätt. Jag blev omsprungen av en snart 40+are i ROSA kläder. ROSA! Det var då jag började tänka att livet bara går utför och började fundera ut ett inlägg om hur pissig denna fredag var..

Men det var tur att jag bara hann fundera för denna fredag är inte alls pissig, utan helt jättebra. Jag hann nämligen ikapp den blonda, rosa saken. Spurtade om henne när det var en halv kilometer kvar och oooh, vilken glädje. Och tre sekunder efter att jag kommit i mål, jag skojjar inte, TRE sekunder efter att jag kommit i mål så ringer telefonen. Då är det chefen som ringer och säger att jag har fått fortsatt jobb! Och nu ska jag ner på stan med kära vänner, och sen ska jag spela volleyboll och efter det vankas det after work! LET ME HEAR YOU SAY WE-HOO, WE-HOO!