Norge

Idag, igår och under hela helgen har jag tänkt på Norge. På de bortgångnas anhöriga och på det hat som finns i världen. Jag har blivit rädd och jag har känt lättnad. Rädd för att nån jag håller kär ska vara på fel plats vid fel tidpunkt, och lättad eftersom de jag håller nära hjärtat inte var på fel plats vid fel tidpunkt.

Vad fan är det för fel på folk?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0