London baby!




Nu är jag äntligen hemma i Skövde igen, staden som troligtvis är Sveriges klamydiatätaste. London var awesome men det är alltid skönt att sova i sin egen säng. Borta bra men hemma bäst som man så fint fått inprintat sen man var ett litet kiddo, men det stämmer.

Det hände så mycket i London att jag inte vet var jag ska starta eller hur mycket jag kan berätta för alla med internetuppkoppling.

Flygresan dit gick hur bra som helst (förlåt till alla er som hade betat på att jag skulle missa flyget eller åtminstone få höra en stressad flygvärdinneröst som kallade ut mitt namn i högtalarna). Jag somnade innan planet hade lyft och vaknade av att grannen knackade mig lite lagom irriterat på axeln och meddelade att planet hade landat och att hon ville ut eftersom hon faktiskt hade en tigerrandig katt som väntade på henne. Tunnelbanan var no match, hade varit om man hade lidit av enorma svettrubbningar för gudarna ska veta att Sahara har fått stor konkurrens om att vara en jordens varmaste platser.

Under flyget hem hade jag hoppats få sitta bredvid nån snygg svenne jag kunde konversera lite med eller en gammal dam som inte sa ett ljud så jag kunde ägna mig helhjärtat åt min bok. Jag fick en blandning, kan man säga. Gammal var han, och prata ville han. Sen var han engelsman, självcentrerad och allmänt illaluktande också. Han tillhörde garanterat en av dem som tyckte att Londons tunnelbana var en match, med tanke på den svettlukten. Förutom ovannämnda after-tub-smell stank han av gårdagens shotrunda, gasade värre än mig när jag druckit en liter mjölk och pratade konstant om antingen sina investeringar eller sin sons basketskor. SWEET! 

Mellan dessa två flygturer har vi gjort allt möjligt engelskt (vi är förresten jag, min londonbebodda kusin Anna och hennes irländska pojkvän Seamus). Vi har druckit en massa te, en massa alkohol och en massa vatten dagen efter. Seriöst, jag tänkte engelska females som rätt så pryda i kanten men oh, so wrong. Här tar man första drinken vid fyra och slutar tolv timmar senare om man inte däckat tidigare. 

Nu när jag har varit över på andra sidan vattnet har jag inte gjort något turistigt alls. Det närmsta jag kan komma var när jag steg in i en röd telefonkiosk som numera huserar som allmän pissoar. Jag såg inte Big Ben, inte London Eye och inte vaktavlösningen. Jag var inte på Madame Tussauds eller såg en fotbollsmatch, utan umgicks bara med londonbor och gjorde vad de gjorde när de inte jobbade. Usch, nu lät det som jag trodde att jag var någon. Det tror jag givetvis inte. Det jag vill komma fram till är att det var kul att få komma dit och uppleva hur the english lever och att bara prata engelska. Sen hör det till historian att jag varit i London tidigare och redan sett alla så kallade sevärdigheter  

Nu ska jag sova, alternativt se finalen av mästarnas mästare. Sleep tight!

/Emma   

Adjöken, fröken


Hade det funnits en tävling där man korade den som hade mest otur med resor så hade jag utan tvekan tagit förstaplatsen. Nu existerar det ju ingen sådan tävling men hade det gjort det hade min motivering för att mottaga vinnarpriset låtit ungefär såhär:

Den här tjejen skulle åka iväg på studentresa när förra årets askmoln kom, hon skulle till USA när det var snöstorm, var på väg till Egypten när det var politisk och allmänt kaos i landet och är nu, när detta års askmoln håller på att sprida sig, på väg till London. Hon blir därför detta års solklara vinnare!

Askmoln och annat till trots så är jag snart on my way to London, tillsammans med ett par tusen fotbollshuliganer (att det var champions league-final hade jag helt missat)! Jag ska ta mig dit helt själv vilket i stort sätt kan sluta hur som helst. Jag har räknat ut att jag allt som allt ska göra inte mindre än sex byten. SEX! Det är alltså ett halvdussin platser jag riskerar att virra bort mig på, men jag har bestämt mig för att det här ska gå bra. Och gör det inte det så kan det inte gå värre än åt helvete och det kan man garva åt efteråt. 

Jag är glad. Jag är nervös. Jag är rädd. Jag är hungrig. Och jag kan inte kontrollera mina känslor. Resfeber, check!

I min frånvaro hoppas jag att någon av ni andra bloggerskor tar tag i vår beloved blogg, men jag misstänker starkt att den kommer vara lika aktiv som jag själv under biologilektionerna i åttan.

/Emmmmsiiiiiiiiii






Ibland så...


Love you, bruuusch.

En liten uppdate om våra liv



* Carro kommer hem om mindre än tre veckor! No more facebook- and skypetalking!

* Svenne spenderar sin lördag med att sitta på en gammal stol i fem timmar och skriva tenta. Vuxenpoäng!

* Hanna har avklarat fysik b-prov och har nu bara några få skolsaker kvar. Äntligen, äntligen kommer jag kunna umgås med mina partners in crime mer än en timme åt gången.

* Jag har fixat att stå i plankan i fyra minuter. Ja, jag är stolt som tuppen så därför det kläms in lite skryt här på bloggen en fredagsförmiddag.

* Wänghultan har blivit brunett och jag har gått och blivit mörkblond (läs nykläckt kyckling) i håret. Ingen av oss planerade det, men så är livet ibland.

* Vi är ute och flänger så det står härliga till allihopa. Idag drar jag till London, Wänghult till Skåne och Hanna till Götet. Nästa vecka är det jag och Häääncake som drar till halvdanmark och Svenne som tar tåget till Götelaborg. Carro är som sagt i Polen så det måste också räknas som att vara ute och flänga.

* Svenne och undertecknad bestämde oss på fyllan för att vara med i en volleybollturnering. Vi är båda två vinnarskallar så räkna med att vi kommer befinna oss i ständigt sällskap med volleybollen under den kommande tiden.

Alles gut!
/Emma


Magiskt, Maggio



Igår drog jag med mig min söta granne Jessy till Göteborg för att se Veronica Maggio. Vi var dock inte ensamma om denna idé utan fick trängas med ett par tusen till. Att lyfta 1,67 cm över marken är inte jättetacksamt vid sådanna tillfällen, men vad gjorde det?! Snygg som sören var hon, Verran, och satan i gatan vad grymt det var! Aaaaah, bring me back!

/Emma

Breaking up with God

Igår morse gick det ett riktigt lyckorus genom hela kroppen eftersom det kändes som det var så mycket som gick min väg. Jag skulle på Maggio på kvällen, midsommar och festival fixat, londonresa som närmade sig och solen som sken. När så mycket positivt händer sätter jag igång och hoppar jämfota på stället och skriker lite. KABOOOOOM, lät det sen och jag hade sträckt till halva ryggen. Tror det var nån med övernaturliga krafter som sa åt mig att lugna ner mig lite.

/Emma

Ett stycke youtubeklipp

Veronica Maggio och Ove Sundberg kvalar sig båda lätt in på min favoritlista, dock i helt olika kategorier. Sätter vi ihop dem båda får vi något så fantastiskt som denna video:


Sjuttonde maj

Det är konstigt egentligen, att jag har bättre koll på när Norge har nationaldag än jag har när mitt eget hemland har. Kanske beror det på att det är världens partaj på andra sidan landsgränsen när det är dags att fira landet, medan vi i Svea rike på vår höjd hänger ut flaggan. Idag önskar jag i alla fall att jag befann mig i Oslo, dansades på huvudgatan med en vinare i handen.

På tal om Norge så verkar alla svenskar som flyttar dit skaffa mustasch av någon konstig anledning. Aaaah, så efter! Här är jag för två år sedan i Alanya:

Gaaaaaah



Nu har jag och min andra hälft bokat biljetter till Siestafestivalen och jag är så jäkla taggad! Skåneland, en sjukt massa bra artister, spår, tältning, sunk och ett sjuhelsikes drag gör att jag längtar så jag håller på att gå sönder tills det blir den andra juni. Gaaaah, happy up here!

J-town

Igår förmiddag mötte jag upp en bakfull Sanna för att ta det miljövänliga färdsättet till Jönköping. I den småländska staden mötte i sin tur världens sötaste Kajsa upp oss och vi spenderade både tid och pengar i olika affärer.

Vi verkar ha fått någon knäpp alla tre för läppstift var det som stod högst upp på shoppinglistan. Jag har blivit beroende av att ha något på läpparna och känner mig som Maria Montazami junior. Utan läppstift, läppglans, försvarets hudsalva eller läppbalsam känner jag mig nämnligen naken, rädd, exposed..

Det är ingen riktig tjejkväll om man inte delar på en bag-in-box, så vi tre och Fanny som anlände lite senare passade på att inviga årets första fanta-och-rosé. Ååh, summer 2010 flashbacks! Det blev krig om vilken musik som skulle spelas (schlager vs. party) samtidigt som Saadeskämten avlöste varandra och boxen började bli allt mer tom.

Vi avslutade kvällen med att pimpla söta drinkar på Karlssons (vem FAN döper ett ställe till Karlssons?) och dansa hur spårat som helst. Springa-på-stället-movsen, veven och juggdansen avlöste varandra och det var hur kul som helst! MER SÅNT!! 

Idag åt vi traditionen trogen pannkaksfrukost och fortsatte sedan mot lysrörens paradis, IKEA, innan vi for hemmåt. Trodde vi, vill säga. Vi körde nämnligen en bra bit mot Göteborg innan vi kom på att vi var at the wrong way, SCORE! När jag sedan smsade mamma och Emelie om vårat missöde fick jag samma svar från bägge två: Jag är inte direkt förvånad! 


/Emma

Jönköping över das weekend



Imorgon gör jag Jönköping med dessa goa brudar och det tycker vi ska bli så här skoj!

Fredagen den 13e

Jag är extremt otursbenägen. Kommer det en boll flygande så träffar den garanterat mitt huvud (eller Svennes) och om det är någon som lyckas hamna mitt i skogen under ett åsk- och blixtinfall från gud så är det jag. Eftersom jag har så lätt för att hamna i sådanna situationer så har jag stenkoll på saker som gör att man kan bli ännu mer förföljd av olycka. Ser jag en svart katt gå över vägen spottar jag tre gånger över axeln och jag vägrar att gå på a-brunnar. 

Så att det idag är fredagen den 13e har jag stenkoll på. Men, hör och häpna mina trogna 14 läsare, idag har det inte hänt mig ett skit. Nada, zero, rien. Det enda jag kan komma på är att en glödlampa gick sönder, men med mina mått mätt så är det ingenting. Jag tror att gubben med skägget har börjat tycka om mig! I och för sig har han fortfarande sju minuter på sig att jävlas med mig men eftersom jag sitter framför datorn är det inte mycket han kan göra. Möjligtvis sätta eld på den eller göra så att jag snubblar på sladden och bryter benet, men det måste till och med jag erkänna som rätt osannolikt. 

/Emma  

Meeen töseeer



Skulle inte vi vara fem om den här bloggen?

Dagens...



Bästa: Midsommarplanerna börjar så smått ta fart och får vi bara hälften så kul som vi hade förra året så är jag nöjd. GO GO GO!
Sämsta: Pollenallergi. En näsa som rinner, ögon som kliar och en hjärna som blir totalt avtrubbad behöver egentlligen ingen närmare förklaring.
Upptäckt 1: Att pappa tittade på Big Brother när jag kom hem. Ni som känner far min vet att detta är en av de saker som bara inte händer i livet.
Upptäckt 2: Så fort solen dyker upp invaderas min näsa av fräknar, men nu har de tydligen byggt bo på mina händer också.
Upptäckt 3: Att det är jävligt mysigt att sitta i en bil när det regnar.

/Emma

Solsidan-Emma



I helgen var det andra gången inom loppet av en månad som jag fick höra att jag var lik Anna i Solsidan. Vad som gjorde att jag var lik henne fick jag ingen närmare beskrivning av så jag har klurat ut tre olika valmöjligheter.

1. De tycker att jag är lik henne utseendemässigt. Att vi båda är ljusbrunhåriga och inte allt för långa kan jag hålla med om, men annars tycker jag inte att vi påminner så mycket om varandra. Anna är ju dessutom gravid i första säsongen och försöker arbeta bort gravidkilona i andra, så ser man det från det hållet så är det ju inte jättemegakul om någon påstår att vi är som twins! Att vi sedan har en benägenhet att gapa och se lite småirriterade ut på bild tror jag inte har så mycket med utseendet att göra.

2. De tycker att min personlighet stämmer överrens med den negativa delen av Anna. Visst att jag använder många av Annas uttryck som Nej, nu får det vara nog och Jaha, du tänker så du.. , men Anna är rätt gnällig och blir lätt småirriterad, och det är väl inte riktigt den bild jag har av mig själv. 

3. Sen finns det då ett tredje sätt att tolka påståendet att jag är lik Solsidan-Anna på, och det är att jag påminner om den roliga, härliga Anna. Mia Skäringers rollfigur är både kvicktänkt, bestämd och helt fantastisk på en och samma gång och om det är därför jag påminner om henne så är det bara att tacka och bocka.

/Emma

On the floor








Igår var det lördag och lördag innebär alltid partyparty. Emelie huserade värdinna och vi var ett härligt gäng som intog huset. Mat lagades, dricka öppnades, jag-har-aldrig-spelet startade med påståenden som vi idag ångrar att vi svarade på och vi hade allmänt kul. Jag och Emelie plus några andra hade så roligt att vi skippade utgången och istället gick från förfesten direkt till efterfesten. Ett par vinare senare och vi var redo för bingen.

Imorse vaknade vi föga överraskande klockan sju och min favoritbakissång (ÄLSKAR egenkomponerade ord) Sunday bloody Sunday sattes på. När vi hade städat upp gårdagens rester gjorde vi något som man borde göra varje söndagsmorgon; pannkaksfrukost!

/Emma


Mensvärk



Det här, kära pojkar, är vad som händer oss töser en vecka varje månad. Vi blir lika uppsvällda som Harry Potters stackars faster och är konstant sugna på choklad. Sen känns det dessutom som att någon kör in en kniv i magen på oss och långsamt vrider om. Lägg därtill ett humör utan dess like, hormonrubbningar och att en småsak som att den laktosfria keson är slut kan förstöra en hel dag.

Jag har räknat lite på det och kommit fram till att vi tjejer spenderar 8,5 år av våra liv i ovanstående, blödande tillstånd (fuck). Så nästa gång du som kille får en spark i skrevet som gör ont i fem minuter; SHUT IT!

/Emma

Dagens så-dåligt-att-det-blir-kul

"Nu när Bin Laden är borta står hans släktingar på tur... Hans lite mörkare bror Choko Laden finns kvar, samt kusinerna Marme Laden, partyprinsen Pinaco Laden och vegetarianen  Sal Laden. Sen får man inte glömma bort hans senila farbror Var fan var det ja Laden..?"

Shitty weather



Sommar i april och vinter i maj. Hur den logiken går ihop är jag nog inte ensam om att inte fatta!

Monday my day

Så här hade jag tänkt att spendera min lediga måndag.

Om ni undrar vad jag polerat benen med så är det vanlig skokräm.



/Emma

Girls night out







RSS 2.0