cheerfulstories

Okej, nu påbörjar då även jag min första mening på den underbara bloggen ”Cheerfulstories”. Men kanske inte som alla andra. Jag börjar den på ett vanligt Word dokument, där jag kan titta på min text som jag har skrivit, läsa igenom den ordentligt och använda rättningsmallen. Jag är störd jag vet. Det är precis som när jag ska skriva på facebook, vad som helst; en kommentar, en statusuppdatering vad fasiken som helst. Jag sitter och tittar på texten minst en kvart. Läser för mig själv, ber katharina (min roomie) titta och rättstava. Som att hon som norsk skulle kunna rätta! Jag är en perfektionist i detta fallet. Gud jag kan störa ihjäl mig.

Aja nog om detta känner jag! Jag heter i alla fall Caroline Olovsson och bor i Bialystok, Polen. Japp där bor jag. Mitt i ingenstans, mitt i ett grått och annorlunda Polen. (för att vara specifik 5 mil ifrån den Vitryska gränsen).  Jag läser medicin och har snart SNART avklarat mitt första år!

Idag har varit en härlig dag i Bialystok, solen skiner och skinnjackan har kommit fram! En annan sak som gör den här dagen till en så bra dag är att det bara är två veckor och två dagar tills jag kommer hem till Sverige. Jag längtar!

Om några dagar kommer lite bilder från när min familj var på besök i helgen. Förövrigt den bästa helgen hittills i Polen!

PUSS!  / Carro

Lördagskvällen började på bästa sätt, nämligen att jag, hanna och julia ligger dubbelvikta av skratt på övervåningen efter att emma dundrat in i hannas huset och skrikit för fulla muggar att "här kommer emma med spriten" för att sekunden senare få ur sig ett lite hackigt "he-e-e-ej mimmi" (hannas mamma) Ja, jösses va vi skratta, vilket vi fortsatte med hela kvällen för det blev en riktigt lyckad förfest och utgång!

Efter att jag och min superkock emma lagat en enastående middag, kom ytterligare lite folk och förfesten va fullgång, ja i dubbel bemärkelse skulle jag allt vilja säga! Det dansades, pratades och skrattades tills det va dags att dra vidare och ungefär någonstans däremellan började jag och emma på vad vi trodde var ett icke-synbart ställe härma karaktärerna i I'm number four eftersom vi blev väldigt inspirerade av fredagens bio. När vi kommer tillbaka får vi dock reda på att alla sett oss eftersom det speglades i fönstret men men någon fick sig säkert ett gott skratt och jag måste säga att vi blivit riktigt grymma på vårt agerande då det övades både på sandtorgets parkering efter bion och flera gånger under lördagen!

Resten av kvällen får bilderna förklara, kul hade vi iaf!

/ Emelie

I periodpausen mellan Skellefteå-Luleå hade jag svårt att lämna dessa norrlänningar helt, så jag bytte skäggodlande hockeyspelare mot två otroligt sköna små killar. Här http://www.youtube.com/watch?v=H_16_5kGh3I kan ni klicka er in och skratta gott åt att näsa faktiskt inte heter nos, och att man uppe i Norrland får betala tomten för sina julklappar.

Klippet är gammalt I know, men jag kan inte sluta garva åt att en av ungarna är tyst precis hela intervjun förutom i slutet då han tycker det är dags att märka ord. Besserwisser for the win!

/Emma

Mitt favvoprogram all over har så äntligen dragit igång igen. Plötsligt saknar jag inte Solsidan för fem öre när jag nu kan se 10 avdankade idrottslegender plåga sig igenom övning efter övning. De svettas, dricker vin och blir bittra när de förlorar. Jag älskar det och skulle ge mitt vänstra lillfinger för att få vara med och tävla i den 30-gradiga värmen.

Årets upplaga av deltagare verkar dessutom lovande. Det kan ju inte bli annat än underhållande när en mix av den gamle räven Evy Palm, min ungdomsidol Hanna Ljungberg, stenseriösa Stenmark och årets verision av Patrik Sjöberg, Anders Limpar, ska trängas i ett hus som tävlingskonkurrenter. Sen har vi ju denna Robert Prytz också. Trots att skåneblodet sipprar i mina ådror kan jag inte få något av det han säger till begriplig svenska, och jag tycker att det är för jäkla kul. Han pratar grötigare än mina halvdanska släktingar på den skånska landsbygden, och stackarn verkar vara bedövad runt hela käkpartiet. Men underhållande, det är han allt.   

/Emma

Biomys stod på schemat denna fredagkväll, och när biljetterna till måste-filmen Hur många lingon finns det i världen? var slut hamnade vi istället på första raden (nack- och ryggspärr) till science/actionrullen I'm number four. Jag tappade räkningen på antalet actionscener, men kom fram till att filmen innehöll tre hångelscener och en hunk. Om filmen var bra? De andra var helt lyriska eftråt men jag vet inte. Jag spenderade nämnligen 75% av tiden med ansiktet i jackan och med fingrarna i öronen.

/Emma

Det är jag som är nya bloggarN: Amanda Wänghult, även kallad Mandisen eller Wängis.

Till att börja med skulle jag vilja tacka Emma för den fina presentationen. Skulle också vilja reda ut det här med att jag, som Emma uttryckte det "är värdelös på att köra bil (kräkvarning)".
Jag är absolut inte dålig på att köra bil. Jag skulle mer vilja beskriva det som att jag kör lite hetsigt ibland (oftast). Och visst, ofta lite för fort. Och visst, det kommer ofta lite för mycket svordomar när jag kör. OCH VISST, ofta lite för tvära svängar. Men värdelös, det är jag då inte. Nej, jag är en bra förare, det gäller bara för alla andra att hänga med i svängarna!

Så, då har vi rett ut det.. 

Igår när jag, Emma, Hanna och Emelie avnjöt en underbar kycklingsallad som Emelie lagat råkade jag kläcka ur mig att jag funderade på att börja blogga IGEN (javisst, jag är en erfaren bloggare) på min gamla blogg. Emma fick då den fina idén att jag skulle göra dem sällskap och skriva för denna blogg istället. Som sagt efter lite övertalning (som faktiskt gick väldigt lätt) var jag med. Och nu sitter jag här och skriver.
Känns fantastiskt kul om jag får säga det själv.

Tänkte att ni, i mitt första inlägg, skulle få veta lite om mig.
Vad jag heter vet ni redan och jag är 20 år (okej, 19. Men fyller i December!). Bor just nu i Skövde men pendlar till Tingsryd där min underbara pojkvän Markus bor och spelar hockey. Tingsryd är en liten, liten men charmig håla som har 3000 invånare. Och JA, det är gångavstånd till ALLT! En hockeyfrälst by där alla känner alla, jag älskar den.
I Skövde jobbar jag som butiksbiträde på Spirit of St Louis (www.spiritofstlouis.se) cirka tre dagar i veckan. De resterande dagarna av veckan brukar jag då spendera i Tingsryd.
Jag är väl som Emma påstod, en glad tjej. Och snäll tror jag, och förhoppningsvis omtänksam. Jag älskar att överraska de människor jag tycker om, älskar att fixa och dona med allt från städning till att planera tillställningar m.m. En väldigt driven person är jag som gillar att ha många bollar i luften. Dessutom är jag en hockeygalen brud. Jag älskar den sporten och förstår absolut inte hur man inte kan tycka om den. Det gör varken jag eller Emma om jag känner henne rätt.

Nu får det faktiskt vara färdigskrivet för denna gång. Lovar att inte tråka ut er med sådana här långa inlägg varje gång. Dags för mig att hoppa in i duschen och sedan titta slutet på semifinalen Färjestad-AIK.

/Amanda

Igår: Jag tog med mig Hanna och såg rockmusikalen Rent och holy smoke vad bra den var. Vi skrattade, grät och rös föreställningen igenom. Musiken, handlingen och skådespelarna, allt var bara sjukt bra! Tur för plånboken att det var sista föreställningen för annars hade jag spenderat varenda krona på att se den om och om igen.

Efter Rent tog vi hojen hem till mig och jag passade på att bjuda min partner in crime på trerätters och därmed visa mina mycket dolda matkunskaper. För ja, maten blev faktiskt god.

Nu: Sitter jag ute och njuter av att vårsolen äntligen kommit fram. Lykke Lis nya album går på repeat, min bok närmar sig sin upplösning och jag kan ha poncho utan att frysa. Life is good!

Sen: 16.00 ska jag bänka mig framför tvn och se slutspelshockey, innan det är dax att bege sig mot spinning och core för att träna bort några celluliter och bättre på magrutorna. Därefter är det dags för säsongsavslutning av Solsidan och jag grämer mig lite över att jag inte kommer sitta kommande söndagar och irritera mig på Ove och alla som klockan åtta noll noll facebookuppdaterar att nu är det Solsidan. Jotack, vi vet. 






/Emma
 

Vädergudarna fortsätter sin battle om huruvida vi ska gå mot varmare tider eller inte. Här trodde man att våren var kommen men tji fick man för det. Vinterguden bestämde sig nämnligen igårkväll för att komma med en brutalattack under natten. Fegt. Just nu är det bara att slänga in conversen och skinnjackan i garderoben igen, och samtidigt hoppas på att Moder Vår hämtar sig, samlar krafter och snart ger Vinterguden en rejäl spark i skrevet.

/ Emma 

Att överraska folk är bland det bästa jag vet. Imorses var det fina familjens tur att bli lite spontansurprisade och samtidigt bättrade jag på karman lite. Jag hade köpt solsidanboxen, skrivit ett vackert kort och sedan lagt det mitt på köksbordet lagom till frukost. Familjen blev jätteglad och jag med, för det var trots allt en present som jag själv kunde använda mig av, hehe. Win-win-situation. 

Mammas första kommentar om spektaklet var också lite roligt. "Jättegulligt av dig Emma, men vad är baktanken? Är det pengar du vill låna av oss?". Awh, underbara älskade familj.

 

/Emma

Efter ett par månader ifrån varandra är vi nu äntligen tillsammans igen, jag och tv-soffan. Sedan jul har kanalerna haft dött lopp om vem som kan visa sämst tv, och jag har valt att spendera min tid så långt från apparaten som möjligt. Men nu viftar vi vit flagg och jag och soffan är homiesar igen. Idag började Desperate housewives sändas  och trots att det är samma intriger i varje säsong är jag lika fast som ett barn som slickat på en lyktstolpe en kall januarikväll. Imorgon är det premiär för Grey’s, och under en tid framöver kommer det dessutom sändas slutspelshockey för fulla muggar. Wah wah wah, jag och soffan kommer bli väldigt close den närmaste tiden.

Idag körde jag för övrigt igenom mitt styrkepass på gymmet för första gången sedan januari. Mina magmuskler värker och armarna skakar värre än Japan. I ett tappert försök att mjuka upp stackarna och samtidigt göra något åt mitt hår (som är i ett stort behov av en mirakelkur om det inte ska sluta som årets påskris) satte jag mig i badkaret, gjorde inpackning och hade det gött som sören. Att ta långa, varma bad är för övrigt det enda som är bra med vintern förutom att dricka te, se hockey och att slippa raka benen.

Vi som ligger bakom den här bloggen heter Emelie, Hanna, Caroline och Emma. Vi är fyra onormala, glada och konstiga tjejer som har sjukt bra humor. Denna och mycket annat kommer vi att dela med oss av här på bloggen, så hoppas att ni kommer följa oss. So long!