London baby!
Nu är jag äntligen hemma i Skövde igen, staden som troligtvis är Sveriges klamydiatätaste. London var awesome men det är alltid skönt att sova i sin egen säng. Borta bra men hemma bäst som man så fint fått inprintat sen man var ett litet kiddo, men det stämmer.
Det hände så mycket i London att jag inte vet var jag ska starta eller hur mycket jag kan berätta för alla med internetuppkoppling.
Flygresan dit gick hur bra som helst (förlåt till alla er som hade betat på att jag skulle missa flyget eller åtminstone få höra en stressad flygvärdinneröst som kallade ut mitt namn i högtalarna). Jag somnade innan planet hade lyft och vaknade av att grannen knackade mig lite lagom irriterat på axeln och meddelade att planet hade landat och att hon ville ut eftersom hon faktiskt hade en tigerrandig katt som väntade på henne. Tunnelbanan var no match, hade varit om man hade lidit av enorma svettrubbningar för gudarna ska veta att Sahara har fått stor konkurrens om att vara en jordens varmaste platser.
Under flyget hem hade jag hoppats få sitta bredvid nån snygg svenne jag kunde konversera lite med eller en gammal dam som inte sa ett ljud så jag kunde ägna mig helhjärtat åt min bok. Jag fick en blandning, kan man säga. Gammal var han, och prata ville han. Sen var han engelsman, självcentrerad och allmänt illaluktande också. Han tillhörde garanterat en av dem som tyckte att Londons tunnelbana var en match, med tanke på den svettlukten. Förutom ovannämnda after-tub-smell stank han av gårdagens shotrunda, gasade värre än mig när jag druckit en liter mjölk och pratade konstant om antingen sina investeringar eller sin sons basketskor. SWEET!
Mellan dessa två flygturer har vi gjort allt möjligt engelskt (vi är förresten jag, min londonbebodda kusin Anna och hennes irländska pojkvän Seamus). Vi har druckit en massa te, en massa alkohol och en massa vatten dagen efter. Seriöst, jag tänkte engelska females som rätt så pryda i kanten men oh, so wrong. Här tar man första drinken vid fyra och slutar tolv timmar senare om man inte däckat tidigare.
Nu när jag har varit över på andra sidan vattnet har jag inte gjort något turistigt alls. Det närmsta jag kan komma var när jag steg in i en röd telefonkiosk som numera huserar som allmän pissoar. Jag såg inte Big Ben, inte London Eye och inte vaktavlösningen. Jag var inte på Madame Tussauds eller såg en fotbollsmatch, utan umgicks bara med londonbor och gjorde vad de gjorde när de inte jobbade. Usch, nu lät det som jag trodde att jag var någon. Det tror jag givetvis inte. Det jag vill komma fram till är att det var kul att få komma dit och uppleva hur the english lever och att bara prata engelska. Sen hör det till historian att jag varit i London tidigare och redan sett alla så kallade sevärdigheter
Nu ska jag sova, alternativt se finalen av mästarnas mästare. Sleep tight!
/Emma
Kommentarer
Trackback