Adjöken, fröken
Hade det funnits en tävling där man korade den som hade mest otur med resor så hade jag utan tvekan tagit förstaplatsen. Nu existerar det ju ingen sådan tävling men hade det gjort det hade min motivering för att mottaga vinnarpriset låtit ungefär såhär:
Den här tjejen skulle åka iväg på studentresa när förra årets askmoln kom, hon skulle till USA när det var snöstorm, var på väg till Egypten när det var politisk och allmänt kaos i landet och är nu, när detta års askmoln håller på att sprida sig, på väg till London. Hon blir därför detta års solklara vinnare!
Askmoln och annat till trots så är jag snart on my way to London, tillsammans med ett par tusen fotbollshuliganer (att det var champions league-final hade jag helt missat)! Jag ska ta mig dit helt själv vilket i stort sätt kan sluta hur som helst. Jag har räknat ut att jag allt som allt ska göra inte mindre än sex byten. SEX! Det är alltså ett halvdussin platser jag riskerar att virra bort mig på, men jag har bestämt mig för att det här ska gå bra. Och gör det inte det så kan det inte gå värre än åt helvete och det kan man garva åt efteråt.
Jag är glad. Jag är nervös. Jag är rädd. Jag är hungrig. Och jag kan inte kontrollera mina känslor. Resfeber, check!
I min frånvaro hoppas jag att någon av ni andra bloggerskor tar tag i vår beloved blogg, men jag misstänker starkt att den kommer vara lika aktiv som jag själv under biologilektionerna i åttan.
/Emmmmsiiiiiiiiii
