Släktkalas


Med 12 timmars festande, två ynka timmars sömn och ett antal deciliter sprit i ryggen kändes det väl inte jättelatjo att behöva ta sig an värdinnerollen och arangera släktkalas. Men har man fyllt år så har man, och då är det bara att bita i det sura äpplet och uppträda någorlunda acceptabelt. Som tur är har jag världens bästa släkt, så trots sömnbrist och dagen-efter-ångest hade jag en toppeneftermiddag. 

/ Emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0