Desperate doctor
Efter ett par månader ifrån varandra är vi nu äntligen tillsammans igen, jag och tv-soffan. Sedan jul har kanalerna haft dött lopp om vem som kan visa sämst tv, och jag har valt att spendera min tid så långt från apparaten som möjligt. Men nu viftar vi vit flagg och jag och soffan är homiesar igen. Idag började Desperate housewives sändas och trots att det är samma intriger i varje säsong är jag lika fast som ett barn som slickat på en lyktstolpe en kall januarikväll. Imorgon är det premiär för Grey’s, och under en tid framöver kommer det dessutom sändas slutspelshockey för fulla muggar. Wah wah wah, jag och soffan kommer bli väldigt close den närmaste tiden.
Idag körde jag för övrigt igenom mitt styrkepass på gymmet för första gången sedan januari. Mina magmuskler värker och armarna skakar värre än Japan. I ett tappert försök att mjuka upp stackarna och samtidigt göra något åt mitt hår (som är i ett stort behov av en mirakelkur om det inte ska sluta som årets påskris) satte jag mig i badkaret, gjorde inpackning och hade det gött som sören. Att ta långa, varma bad är för övrigt det enda som är bra med vintern förutom att dricka te, se hockey och att slippa raka benen.
Och nu känner jag att jag bara ordbajsar så jag ska sluta innan jag skriver något olämpligt.
/ Emma
