Veckans hiss och diss
Varje söndag framöver kommer ni nu kunna läsa om det bästa och sämsta som har hänt var och en av oss (denna första gång är det bara Emelie och Emma som skriver) under veckan som passerat. Start idag!
Emmas hiss: Jag har tränat hela sju av sju dagar denna vecka, vilket borde klassas som världens åttonde underverk.
Emmas diss: Å andra sidan verkar inte träningen ha gett något resultat. Barn jag känner ropar fortfarande "stor-Emma är här" när jag kommer förbi. Inget fel med det egentligen, om det inte vore för att det inte existerar någon lill-Emma.
Emelies hiss: När den älskade och efterlängtade våren är här finns och ett ständigt lyckorus infinner sig i kroppen känns det mesta som en hiss men denna veckan är min släkt värd att hissas! Efter gårdagens släktkalas gick jag och la mig med känslan jösses vad jag tycker om er!
Emelies diss: Min diss denna veckan kanske inte är någon direkt utan mer veckans oromoment, när jag traskade hem från min kära bror idag mötte jag min omtyckte och härliga gamla idrottslärare! Klantigt nog kläckte jag ut mig att jag och brorsan just varit ute och sprungit och då kommer min gamla lärare på den briljantaidén att även vi skulle ta en springtur ihop! Detta skulle jag inte ha något problem med, men det är bara det att min gamla lärare har en kondition som kan liknas vid en duracell-kanin och är stark som en oxe dessutom var det va ju inte en 5 kilometers varv han ville släpa med mig på, nejnej en mil och uppför berget dessutom! Ja va säger man, lycka till emelie och ja, fortsättning följer...
Emmas hiss: Jag har tränat hela sju av sju dagar denna vecka, vilket borde klassas som världens åttonde underverk.
Emmas diss: Å andra sidan verkar inte träningen ha gett något resultat. Barn jag känner ropar fortfarande "stor-Emma är här" när jag kommer förbi. Inget fel med det egentligen, om det inte vore för att det inte existerar någon lill-Emma.
Emelies hiss: När den älskade och efterlängtade våren är här finns och ett ständigt lyckorus infinner sig i kroppen känns det mesta som en hiss men denna veckan är min släkt värd att hissas! Efter gårdagens släktkalas gick jag och la mig med känslan jösses vad jag tycker om er!
Emelies diss: Min diss denna veckan kanske inte är någon direkt utan mer veckans oromoment, när jag traskade hem från min kära bror idag mötte jag min omtyckte och härliga gamla idrottslärare! Klantigt nog kläckte jag ut mig att jag och brorsan just varit ute och sprungit och då kommer min gamla lärare på den briljantaidén att även vi skulle ta en springtur ihop! Detta skulle jag inte ha något problem med, men det är bara det att min gamla lärare har en kondition som kan liknas vid en duracell-kanin och är stark som en oxe dessutom var det va ju inte en 5 kilometers varv han ville släpa med mig på, nejnej en mil och uppför berget dessutom! Ja va säger man, lycka till emelie och ja, fortsättning följer...
Kommentarer
Trackback
